Har just upptäckt “3D-panoramaknappen” i Photoshop. Tidigare har det gått att publicera fotografier som 3D-panoramor på Facebook med en vanlig mobil, men jag visste inte hur tekniken fungerade för tecknade bilder. Efter att ha sett ett fantastiskt snyggt arbete skapat av konceptartisten Kai Chen för Van Gogh Museum förstod jag att det var möjligt, och funktionen har funnits i Photoshop sedan 2018. Den senaste versionen av Photoshop verkar dock ha en bugg i funktionen så det är bättre att använda just CC2018.
Den enkla delen är just Photoshopdelen. Det man bör tänka på är att bilden måste ha proportionerna 2:1 med en maxstorlek på 6000 x 3000 pixlar och ett fisheyeperspektiv (mer om det längre ner). Därefter går man in på 3D -> Sfäriskt panorama -> Nytt panorama från valda lager. För att formateringen ska bli rätt exporteras den under samma meny: 3D -> Sfäriskt panorama -> Exportera panorama...
Det svåra arbetet är själva perspektivarbetet. Bildens horisont måste ligga precis i mitten och ha ett 360°-perspektiv där överkant är rakt ovanför ens point of view, och underkant är rakt under. Tittar man på ett fotografi taget med vidvinkel/fisheye-lins är alla linjer som i verkligheten uppfattas som raka i själva verket krökta. På det sättet måste man teckna, i varje fall i längs- och breddled, men inte i höjdled. Det som närmast liknar ett Moiré-mönster i bilden nedan är en mall jag gjort för att teckna ett panoramaperspektiv. Det går naturligtvis måla både analogt och digitalt.


Min teckning är ett julkort inspirerad av området kring norra Munksjön i Jönköping som är en plats som jag gillar med dess restauranger och caféer. Platsen är dock i ett slags parallellt universum där det stundande 2020-talet får samsas med 1920-talet. Några av våra nuvarande världsledare tuffar på i en gammal T-Ford, medan Greta Thunberg spänner blicken i dem. Samtidigt - fast 100 år tidigare - fingrar en dam på sin telefon (inte så mobil kanske) och en dapper och flapper flanerar sommarklädda i den klimatstrejkande decembernatten. Salig i åminnelse ritade jag dit Arne Weise också, och i ett träd sitter ett Sparvöga.
Jag hoppas det kommande decenniet kan bli lika glatt som 1920-talet. Just nu ser det mörkt ut, men som det heter i sången - det blir ljusare igen!