Fick ett mail från min web host härom dagen om att de kommer uppdatera PHP från v 7.4 till v 8.0. Det fanns risk för att min hemsida inte skulle funka efter det. Det verkar tack och lov inte vara några problem om man inte har någon webbshop, så sidan får rulla på i sin nuvarande form ett tag till.
En av mina favoritsidor just nu är Internet archive där man kan ”söka historiken för över 71 miljarder hemsidor på internet”. Där finns även min hemsida uppbackad ända sedan den såg dagens ljus 2002. Funktionaliteten är dock inte 100% då en del länkar med mera inte leder någonstans. Men hur som helst ett fantastiskt arkiv att ha tillgång till.
Vidare finns ett arkiv av böcker, filmer, ljud, mjukvaror och bilder som tillhör public domain. Det går att hitta en del svenskt material där också, men några andra sidor värda att nämna är Digitalmuseum.se och Filmarkivet.se som inspirerade min lyricsvideo till Ulla Billquists ”Öppna ditt fönster”. En guldgruva för remixkulturen!

Har hunnit med att måla akryl i sommar. Fick för mig att måla motiv ur gamla Åsa-Nisse-filmer, sätta färg på dem och ge dem en slags renässans-aktig aura. Men jag är inte någon renässanskonstnär och mina försök att sätta färg på bilderna ser mest ut som barnteckningar. Istället jobbade jag med grova penseldrag i en monokrom färgskala där Nisse och Klabbarpar’n lurar i buskarnas dunkel. Vet inte vilken film förlagan är hämtad från, då jag letade upp den på Youtube med en random samling Åsa-Nisse-klipp.

Inför att ridån ska gå upp visas en nordisk tallskog på ett draperi.
Det har varit mycket uppmärksamhet kring ABBAs hologramshow Voyage som de satt upp i Queen Elizabeth Olympic Park, London. Jag var där tidigare i juli för att titta på showen, den nya tekniken, de motion capture-animerade hologrammen och förstås lyssna på musiken.
Showen börjar visuellt med en nordisk skog och instrumentalen Skallgång som snarare är en Benny Andersson-låt än en typisk ABBA. Upp ur golvet stiger siluetterna av Abborna likt egyptiska gudar. Det hela känns nästan spöklikt som om de återuppstår från de döda, trots att de lever. Det följer ett par mindre kända hits, men som ändå funkar då det till att börja med visuellt är fullt tillräckligt med de tredimensionella figurerna. Det är George Lucas filmbolag Industrial Lights & Magic som står för visualiseringen, och nog ser det ut som det är de livs levande popidolerna som uppträder. Dock är scenen är så djup så även de som stod längs fram knappast kan ha genomskåda illusionen (något jag skulle tänkt på med min hemmagjorda 3D-Elvis). Rörelserna är inte bara baserade på Abborna själva, utan de har också haft doubles under inspelningen av motion capturetagningarna. Det märks på sina ställen där vissa dansnummer är lite snyggare, tajtare och mer tillrättalagda än vad man kunde vänta sig från de konserter de gjorde på 70-talet. De flesta numren har Abborna i hologramform, men några är snyggt producerade 2D-videor, medan Waterloo rätt och slätt är hämtat från olika tv-framträdanden de gjorde när de vann Eurovision 1974. I ett par av numren visas också Rora, en anime-inspirerad kortfilm med en plot som kunde vara hämtad från någon av mina studenters examensfilmer. Där knyter åter showen an till Abborna som odödliga gudar från egyptisk mytologi.
Låtarna låter i stort sett exakt som på skiva, trots att det instrumentala och kör framförs av ett liveband. Det gör mig lite besviken, då det hade känts mer live om det hade avvikit från originalen lite mer. Nåja, i Does Your Mother Know bryter de av från originalet och låter kompgruppen få glänsa lite, och i Thank You For The Music spelar ”Benny Andersson” dragspel istället för piano.

Bygget ser mer eller mindre ut som ett rymdskepp utifrån, men invändigt så är det en limträkonstruktion som man förstår inte ska stå där för evigt. ABBA har tillgång till platsen till 2026 då det ska byggas bostäder där. ABBA Voyage är väl inte det mest fantastiska jag upplevt, men väl värt ett besök om man är i London.

Dags för en ny fanremix i form av OMD’s 1984-hit ”Locomotion”! Den är helt omarbetad med bara sången kvar från originalversionen. Andra ljud är alla hämtade från OMD:s Junk Culture-era (förutom Speak & Spell-rösten), pitchad och stretchad för att passa arrangemanget.
OMD:s omfattande användning av Fairlight CMI-samplaren gör det svårt att spåra namnen på alla ljud, men jag har försökt göra en lista över låtarna som ingår:

Never Turn Away (picture disc version) - backing pads, shaker
White Trash - scratch fx, saxophone, metallophone, blippy synth
Love And Violence - snare drum, bass drum
Talking Loud And Clear (Extended version) - bass, xylophone, harp arrpegiator, clarinet, bass drum, snare drum, clave
Junk Culture - vibraslap, timbales, Mexican radio FX, choir sound
Hard Day - rimshot
Her Body In My Soul - glissando fx
The Avenue - railway fx
Apollo - guitarr lick, funky synth

Allt som allt försökte jag skapa ett somrigt arrangemang i reggaetakt. Men tyngdpunkten ligger inte på det tredje rytmslaget i den här remixen, och reggaepuritaner (och andra) skulle nog knappast kalla detta för reggae. Det kanske rent av inte ens kvalar in som kulturell appropiering. I slutändan är remixen dock tänkt att funka som bakgrundsmusik för lata dagar i hängmattan, så vad spelar det för roll på vilket rytmslag tyngdpunkten ligger?

Bilden är arrangerad.
Nu finns det en ”lyrics-section” med de samlade texterna till mina låtar som jag pusslat ihop genom åren.

På väg mot vår, bort med restriktionerna - dags att fira med min hemmagjorda remix av Ulla Billquists ”Öppna Ditt Fönster”! Skriven av Sune Wladimir och Börje Larsson. En tidig version av låten spelades in av Wiggerskvartetten redan 1934, där Wladimir var pianist och arrangör (Wiggerskvartetten hör vi för övrigt när de sju dvärgarna tar ton i den svenska dubbningen av Disneys ”Snövit”).

Wiggerskvartetten till trots, så är nog Ulla Billquists version (1944) den mest kända. Den äppelkäcka och hurtiga gamla schlagern har i min remix fått ett långsammare tempo och en rytm inspirerad av Tacos ”Puttin’ on the Ritz”. Ljud-dräkten i övrigt har lånat samplingar från Kaj Kindvalls radioprogram Poporama och min gamla följeslagare Casio VL-Tone.
Den grafiska formen till remixen är inspirerad av Orchestral Manoeuvres in the Dark’s skivomslag till deras ”Talking Loud and Clear” med ett tidstypiskt blom-mönster från en gardin, ärvd av min farmor.

Det är alltid roligt när jag får ett uppdrag för Jordbruksverket! Ofta är det landskapsteckning på ett eller annat sätt och det kittlar min gamla nerv för klassiska serietecknare som Nils Egerbrandt (91:an), Gunnar Persson (Kronblom), Gösta Gummesson (Åsa-Nisse) och Torsten Bjarre (Lilla Fridolf). Den här gången handlade uppdraget om ”gödsel och miljö”, kanske ett passande tema till ovanstående tecknarnas buskisserier.