Trolldrycken II

trolldrycken2

Dags att fira in det nya året med en animation som mina elever på Estetprogrammet i Eksjö har genomfört. Filmen heter “Trolldrycken 2” och är en remake på filmen “Trolldrycken” av Victor Bergdahl, och som är den första svenska animerade filmen (1915). Den tidens humor byggde mycket på alkohol, och det avspeglar sig även i originalfilmen. Vi har dock tagit oss konstnärliga friheter och skapat en ny julig slutknorr. Jag tror det finns en och annan gubbe på vår planet som skulle behöva genomgå samma förvandling som i denna historia, jag tvivlar dock på om en trolldryck kan lösa detta problem.

Inga röda dagar

The-Knohultz
“The Knohulz”, dvs jag och Johan Ikonen har satt ihop en jullåt.
I år har jag och min kompis Johan Ikonen gjort en jullåt - Inga Röda Dagar. Låten handlar om många av de i-landsproblem vi har under julen, med brist på tid som grädde på moset. Just det är något jag inte känner igen mig i, som lärare är vi bortskämda med mycket tid och ledighet under julen. När de röda dagarna infaller på lördagar och söndagar blir skillnaderna dessutom ännu tydligare.
Texten skrev vi tillsammans, och Johan skapade melodin. Jag har gjort arrangemanget och produktionen, vilket låter som Östen med Resten. Båda jag och Johan är överraskade över detta, då ingen av oss någonsin haft denna grupp som några förebilder.
I all hast döpte jag vårat samarbete till “The Knohultz”, vilket är en anspelning på Åsa-Nisse och den småländska lilla byn som ligger i närheten av Jönköping. Skivomslaget är en illustration jag gjorde som ett julkort 2010, som inte liknar Åsa-Nisse-tecknaren Gösta Gummessons stil så mycket , utan mer en skitigare variant av Torsten Bjarre (Lilla Fridolf, 113 Bom, Oskar).
2016 går mot sitt slut, och det har på många sätt varit ett mörkt år. Att George Michael gick bort på juldagen gjorde den annars så röda dagen svart. Men hans musik lever kvar! Min favorit är Wham!-låten Everything She Wants med George Michaels uttrycksfulla röst över bubblande och knorrande synthar.

Justin Bieber vs Foreigner

artwork_Bieber_Foreigner

Jag har alltid tänkt att Justin Biebers Love yourself och Foreigners I wanna know what love is skulle funka bra ihop i en mashup. Och ja - det funkade över mina förväntningar! Det enda som behövde göras var lite pitching och stretching, sedan löste resten sig själv. Ta en lyssning själv på I wanna know what love yourself is.

Ta fram färgkritorna

avonovaaxjo
Här är min debut som målarboksillustratör. Bilden är gjord på uppdrag av Avonova, som är en privat kedja av vårdcentraler. På sina mottagningar vill de kunna underhålla barnen medan de de sitter i väntrummet. Den här bilden föreställer vårdcentralen i Växjö tecknad i genomskärning, så som barnboksillustratören Richard Scarry ofta gör.

Premiär på ES13's examensfilmer

ES13trailer
Det närmar sig estetprogrammets tredjeklassare att ha premiär på sina examensfilmer. I år kretsar filmernas teman kring viljan att kliva ut i sommar och sol. ES13’s examensfilmer har premiär på biograf Metropol i Eksjö den 19:e maj kl 19.00. Inträdet är gratis.

Musikmaskiner från förr

sjalvspalande_piano
Phonoliszt Violina

Besökte nyligen Deutsche Museum i München. Det är världens största tekniska museum med utställningar som täcker mänsklighetens hela tekniska och vetenskapliga  utvecklingshistoria.
Vad som intresserade mig mest var musikavdelningen och dess självspelande instrument, synthar och hela
Siemens-Studio für electronische Musik som var i drift från mitten av femtiotalet till en bit in i sexiotalet. Den mest snygga och välljudande apparaten var dock den självspelande piano & violinmaskinen  Phonoliszt Violina från ca 1912. Modellen återfanns ofta i biosalonger under stumfilmstiden och i lobbier på lyxhotell.
Tidigare har jag tyckt att dessa maskiner har spelat upp musik livlöst och mekaniskt. Nu tycker jag det är tvärtom. Intresset vaknade nog när jag nördade in mig i
Tacos version av Puttin on the Ritz. I andra halvan av låten övergår den till en mycket europeisk rap och ett collage av olika Irwing Berlin-låtar, bl.a Alexander's Ragtime Band som spelas i ett slags positivhalar-manér. Kanske det där livlösa och mekaniska hade något genuint och äkta över sig trots allt? Lyssnar man på gamla stenkakor från förr, är ljudet alltid filtrerat genom den tidens tekniska begränsningar vad det gäller ljudåtergivning. Med ett gammalt positiv eller självspelande piano däremot får man höra musiken exakt så som det lät för hundra eller tvåhundra år sedan. 

Nyligen blev också
Wintergatans självspelande Marble Machine en viral succé som med hjälp av 2000 metallkulor spelar musik med en instrumentering bestående av vibrafon, trummor och bas.

Alla dessa maskiner är föregångare till vår tids sequensers - programmen man programmerar melodier i. Och kanske är inte jag den enda som skulle vilja programmera musik på riktiga instrument nu när alla världens musikinstrument finns digitalt ett mus-klick bort. Helst skulle jag dock vilja ha en självspelande röst!